Här kommer en nattblogg:) Klockan är 04.00 och jag har läst i några timmar.
Jag lever just nu i cortison tabletten Betapred´s rus...
Jag tar den tabletten enligt ett schema, dagen före, samma dag och dagen efter cytostatika behandling.
Känner mig glad, pigg och smärtfri.
Har aldrig provat "kul typ tabletter", hasch, kokain eller liknande men kan tänka mig att det jag upplever nu är något liknande.
Jag är tacksam över att få känna så nu. Började tvivla på munnensmärtan, att jag kanske var lite kinkig och borde kunna leva med lite smärta i munnen utan att ta värktabletter.
Men nu har jag fått känna att det är så här bra det kan kännas och det helt utan värktabletter.
Det är klart att det finns biverkningar av Betapred också: magsvid (magkatarr) och dålig sömn tex.
Det finns biverkningar med all medicin, Alvedon, antibiotika o.s.v.
Får väga fördelar mot nackdelar och jag behöver tänka på att leva så gott som möjligt just nu, för just nu är det enda jag har.
Så, jag kommer att ta värktabletter om jag får tillbaka min värk i munnen när cotisonet slutat värka men jag kommer att veta att så småningom, när det är läkt i munnen, så kommer jag att vara smärtfri igen, just där.
Det läker ju långsammare nu när min slemhinnor inte fungerar normalt på grund av cytostatikan.

Har en annan sak som gnager mitt sinne och som jag tänker pränta ner här och nu:
Jag kommer aldrig att förlåta min arbetsplats "ledning" för det jag utsattes för precis innan jag blev sjukskriven och då syftar jag på att jag blev förhörd och hotad med anmälning angående logg granskning i vårt journalsystem.
Jag har alltid gillat att göra det lilla extra på min arbetsplats, vart jag än jobbat.
Tar gärna hem tvätt som arbetsplatsen behöver ha hjälp med, bjuder på sommarfest av min egen lön, handlar till jobbet på fritiden, åker egen bil till olika möten utan att varje gång skriva upp det, tar åt mig extrauppgifter som ingen annan tar på sig, jobbar alltid för att fråga andra vad jag kan hjälpa dem med i dag, åker in på min semester/lediga dag om det behövs för verksamhetens skull med någon kort uppgift o.s.v. Jag gillar och vill jobba på det viset, är inget besvär för mig.
Det arbetssättet har tagits ifrån mig nu.
Jag vet att många min min arbetsplats, kanske alla, granskades vad det gäller loggarna och många "felaktigheter" hittades men man valde att bara förhöra och granska just mig.
I mina ögon hände detta för att man använde mig i syfte att "komma åt" annan person och det görs av personal som jobbar inom vårdrelaterade yrken och, i mitt tycke, därför borde ha lite extra känsla för empati och medmänsklighet.
Detta gjordes mot mig, och delgavs mig, i samma tid som jag fick mitt cancerbesked och hade jobbigt med det. Alla visste om min jobbiga tid och ändå valde man att utsätta mig för detta.
Jag kommer aldrig att förstå varför, eller rättare sagt hur, man kunde välja att göra så mot NÅGON!
Jag kommer heller aldrig, troligtvis, att få veta varför detta hände, varför just mig, vem bestämde att detta skulle ske o.s.v.
Hittills tycker jag att alla jag frågar bara skyller på någon annan och säger "det var iallafall inte jag".

Jaha, det var den här natten.
Tänker försöka vila lite till nu när jag fått ur mig en del.
Det är väldigt lite som skämmer mig nu för tiden :) I alla fall när det gäller mig själv.
Bara tanken på familjens eller nära vänners olycka eller sjukdom kan skrämma mig nu, tror jag.

Snart kommer mamma och ska hämta mig för skjuts till USÖ och behandling nr tre.Hälften gjort.
Sen kommer Annki och Maggan till mig och vi ska sticka, fika och prata.
På kvällen kommer Ullis och Micke på middag. Ska laga något ur Linas Inspirationskasse som kommer i kväll också.

Tack och hej, leverpastej!! Kram Åsa