Ja nu börjar nog Betapredruset att lägga sig snart :)
Men i natt höll det i sig. Jag sov ett par timmar, sen läste jag och städade bokhyllor.
Tog med mig en hel hör böcker och åkte till jobbet för att lämna i den lånebokhylla vi har där.
Det föll sig så lyckligt att jag kom på Ulrika på labs sista arbetsdag så då fick jag tillfälle att säga hej då.
Träffade en massa goa arbetskamrater som frågar hur jag har det och säger att de saknar mig. Det värmer och jag saknar dem också!

I min värld så har man ett jobb för att bidra, till samhällets behov och utveckling, samt för att få bekräftelse på att man duger och social samvaro som ger delaktighet och svar på att man behövs och efterfrågas.
Jag tror på att få ta ansvar, få utveckla och finnas i ett sammanhang där man uppskattas och behövs.
Det utvecklar och stimulerar alla till att göra bra jobb, är min övertygelse.

Jag saknar allt detta förstås, nu när jag går hemma och mest bara bryr mig om mig själv.
Det är säkert någon mening med det också just nu.
Min celler behöver väl läka och byggas upp, gör säkert det bättre i vila, men jag har svårt att acklimatisera mig till detta vissa dagar.
Mina dåliga dagar går det bättre, så ligger jag mest ändå. De infektionskänsliga dagarna skulle jag ändå inte kunna vara på en vårdcentral, eftersom jag helt blir utan immunförsvar vissa dagar tydligen (0 i vita). Ligger lite lågt i "vita" hela tiden men ändå inom nivå som gör att jag kan vara hemma och inte behöver vara på sjukhus.

I dag har jag tagit en långpromenad i skogen, med stavar. Vädret var underbart!
De ringde från Almstedts blommor och sa att det skulle komma med en leverans till mig i eftermiddag, spännande!

Snart ska jag sätta igång och laga mat, en rätt ur Linas inspirationskasse.
Det blir varm laxsallad, låter smarrigt.

Hejsan hoppsan tills vi hörs igen! Kram Åsa