Nu åker vi snart till Gotland! Vi åker ca kl 15, ska bara äta lunch först.

Den här resan har verkligen hängt på en skör tråd sista tiden.
Först var det Pers mamma som blev väldigt dålig och låg för döden. Pers mamma dog i onsdags morse och då kände han det det kan vara skönt att åka bort över helgen.
Då blev Thomas inlagt på sjukhus.
Men han skrevs ut i går eftermiddag med helt ny medicinlista.
Läkarna började samarbeta och prata med varandra, hjärtspecialister och lungläkare, och kom fram till att de mediciner Thomas haft har motverkat varandra och försämrat i stället för att förbättra.
Nu hoppas vi på bättring. Thomas spirometriresultat var verkligen inte upplyftande :(
De kommer att följa upp från lungkliniken.

I de bästa av världar så tycker jag att den sista läkare Thomas träffade på Lillåns vårdcentral (han har totalt träffat 7 olika läkare under dessa 4 veckor som han varit sjuk), som skickade honom till akuten äntligen, kollar upp vad som hände med patienten (Thomas) och tar med sig "fallet" till nästa läkarmöte på vårdcentralen för att på så sätt sprida kunskap om vad hjärtmediciner och astmamediciner kan göra med varandra.
Alla de mediciner Thomas har hämtat ut i olika omgångar, och bara tagit någon dag av för sen har en annan läkare ordinerat någon ny medicin, har kostat samhället (och Thomas) otroligt mycket pengar i onödan. Och så all vårdtid...

Tänk om alla kunde lära av verkligheten hela tiden, tex ta med sig ett "fall" var till yrkesgruppsträffar och lära varandra och sig själv av verkliga händelser.
Jag är rädd att detta inte sker i så stor utsträckning som det skulle kunna göra pga att vi är rädda för att peka ut skyldiga och göra bort oss, hellre än att se lärandet i detta
Lite så som det hände med mig i somras också, när jag fick min bröstinfektion, skulle kunna vara ett "fall" att lära av för de som har lust.

Utveckling är verkligen så spännande!
På måndag får jag börja aktivera hjärnan igen i de här banorna...
Men tills dess: Gotland here we come!

Kram Åsa